Ett underbart urklipp

Lisa är bloggchef i vår familj men ikväll har jag, Patrik, tagit över tangentbordet.

Min farmor är 93 år och en flitig prenumerant av Hemmets Journal.  Vanligtvis brukar farmor lämna tidningen (i helt skick) till mina föräldrar så snart hon löst korsorden. Men av senaste numret blir det nog inte riktigt så. Följande samtal utspelade sig när min far pratade med farmor på telefon i veckan;

– Ni kommer inte att få ett helt nummer av HJ denna gång utan det kommer att vara sönderklippt, sa farmor.

– Jasså, hur menar du då, sa min far.IMG_0077

– Jo, i tidningen finns en jättefin artikel om en familj som har adopterat en liten pojke från Kenya. Precis så som Lisa och Patrik ska jag göra. Den artikeln ska jag spara.

Det känns verkligen fantastiskt för oss att ha en sådan support från våra familjemedlemmar. Oavsett om de är 5 år eller nästan 100. Det värmer våra hjärtan. Oerhört. Behöver jag säga att vi rusade till affären för att köpa senaste numret (5) av HJ… och kasta oss över artikeln om familjen Kristiansson.

Läs även en tidigare artikel om familjen i Helsingborgs Dagblad;

http://mobil.hd.se/familjeliv/2012/08/26/de-kom-hem-som-en-familj/

Idag fick  vi för övrigt veta att våra handlingar är hos Notarius Publicus för bestyrkning. Äntligen. Det kändes riktigt gott. Nu är vi verkligen på väg.

/Patrik

Annonser

Ska jag vara här?

Fick ett väldigt bra ”boktips” på en av bloggarna vi följer, ”Vägen mot 3”.

Anna Amazeen, master i socialt arbete, har tagit fram en skrift som heter ”Ska jag vara här? -Om adopterade barn i förskolan”. Den vänder sig främst till personal i förskolan och andra yrkesverksamma som möter adopterade barn och deras familjer. Jag har själv börjat läsa skriften, den går att printa ut eller beställa gratis, och tycker absolut att den är värdefull även för oss som adopterar.

Tack för tipset!

/Lisa

Snabba ryck

Vår nya kontaktperson hörde av sig och meddelade att det fattades en liten, liten pusselbit till våra dokument. En kommunikationsmiss kanske? Vi hade glömt att skicka med utredningen på svenska, det räckte inte enbart med den engelska versionen. Förutom detta var vi också tvungna att få ett extra intyg ”Certificate of the age of the child” ifrån vår utredare. Intyget är ett komplement till vårt medgivande som säger att det inte finns några åldersbegränsningar. Då varken Patrik eller jag har fyllt 40 så har vi möjlighet att önska ett barn mellan 0-2 år, vilket vi har gjort.

Hade vi inte eld i baken tidigare så fick vi det nu. Snabbt kontaktade vi vår utredare som skrev ut ett intyg på en gång. Bilden av hur det såg ut när vi hämtade upp intyget var nästan som taget ur en actionfilm. Med svart bil ”sladdar” vi in på den mörka parkeringen utanför familjerätten där utredaren står beredd med ett kuvert i handen. Patrik drar ner rutan, sticker ut handen, grabbar tag i kuvertet och kör sedan snabbt därifrån. Kvar i snömolnet står vår utredare med handen fortfarande utsträckt. Jag vet inte om hon hann uppfatta vad som hände? I farten hann vi i alla fall säga;  – Tack så mycket för din snabba hjälp! Det kan hända att jag har förvrängt sanningen något men det var så här som det kändes 🙂 Anledningen till att vi hade så bråttom var att vi behövde hinna till postlådan. Om vi postade vårt kuvert innehållande både den svenska utredningen plus intyget innan kl 18.00 igår så skulle det levereras idag. Vi hann….vilket teamwork!

Det känns som om att vi jagar tid på mikronivå. Varje tusendel, hundradel, sekund vi kan spara är värdefull. Det för oss ett steg närmare vårt efterlängtade barn. Nu kan det väl ändå inte finns något vi glömt?

I dagsläget är det bara jag, Lisa, som skriver inlägg i bloggen men givetvis stämmer jag av med maken innan jag publicerar. Patrik laddar för fullt och snart kommer även han att inta tangentbordet och författa några väl valda ord. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

/Lisa

Orosmoment!

I förra veckan fick vi besked att vår handläggare blivit sjuk och förmodligen kommer att vara borta ett tag. Vi har fått en ersättare som nu skall sätta sig in i alla ärenden och  givetvis måste vissa prioriteringar göras. Hoppas att det inte skall fördröja vår process allt för mycket, vi är ju så nära att kunna skicka vår ansökan till Kenya. Samtidigt känner vi viss oro i magen med tanke på det stundande valet i Kenya i mars. Tankarna snurrar runt i huvudet, kommer valet att påverka adoptionen? Är det säkert för oss att resa dit?  Vi har läst i en av bloggarna som vi följer att även adoptivfamiljerna som är på plats känner oro. Vi håller tummarna att det kommer att gå bra och att de inte påverkas allt för mycket av det som sker.

På UD´s hemsida kan ni läsa mer om deras rekommendationer:

http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Nairobi/Reseinformation/Reseinformation-for-Kenya-sys/

Vi får hålla oss så uppdaterade som möjligt och hoppas även att Adoptionscentrum går ut med någon information om så behövs.

Om vi har uppfattat rätt så har regeringen i Kenya bestämt att det bara får bo ett visst antal adoptivfamiljer i ett och samma lägenhetskomplex/område. Varför har vi inte listat ut ännu men det finns säkert någon förklaring till det. Hoppas inte att det påverkar möjligheten att träffa och skapa relationer med andra adoptivföräldrar allt för mycket. Gemenskapen är säkert en oerhört viktig pusselbit under den långa tid man bor i Kenya. Att skapa relationer med andra familjer i samma situation måste vara guld värt.

/Lisa

Mission completed!

Nu kanske ni tror att jag är en hemlig agent som får mina uppdrag via föremål som förstör sig själva inom 5 sekunder men så är inte fallet, tyvärr! Misssion completed i detta sammanhang innebär att hela vår bibba med originaldokument samt foton nu ligger på posten påväg till Stockholm.

posten

När vår kontaktperson på Adoptionscentrum mottagit vårt värdefulla paket återstår 3 moment i Sverige. Dokumenten skall godkännas och stämplas av följande instanser Notarius Publicus, UD och Kenyas ambassad. Vi har fått till oss att det tar cirka 2-3 veckor. Om det stämmer kanske vår plan håller dvs. att dokumenten kan skickas till Kenya i början av februari. Det närmare sig med stormsteg. Så nära som vi är nu har vi aldrig varit :-).  Nu kan vi inte göra mer än att vänta, vänta och vänta.

Barnrumsplaneringen fortskrider med spänning. ON-knappen går inte att stänga av av någon underlig anledning. Känner mig lite som en Duracellkanin som bara går och går.  Har kommit in i ett flow och det känns så härligt. Webbshoppingen jag gjorde härom dagen har skickats och inom någon dag eller två dimper det ner i vår gråa postlåda. En postlåda som är något bucklig och tar in vatten efter att en bil backat in i den men det är en annan historia.

Patrik och jag följer många adoptionsbloggar, några länkar finner ni i vår meny till höger. Några adoptivfamiljer är redan nere i Kenya medans andra är i samma fas som oss. Vi har läst så många fina berättelser som berört oss oerhört. Ibland har tårarna rullat ner för kinderna och ibland har vi skrattat hejdlöst. Fortsätt med era berättelser de betyder mycket för många och är ett sätt att förbereda sig för sitt stora äventyr.

/Lisa

Smygstart!

Då har tankeverksamheten i hjärnan startat igång på allvar. Det går inte att stoppa alla tankar och idéer som poppar upp. Igår skapade jag ett collage med inspirationbilder för vårt barns framtida rum. Älskar att pyssla och att få vara lite kreativ. Färgerna kommer inte att gå i traditionellt blått eller rosa utan basen är vitt och grått. Passar fint ihop med vår övriga inredning i huset. Det känns svalt och härligt. Givetvis blir det lite färg också i form av nån eller några detaljer. Orange ligger varmt om hjärtat. Självklart har jag stämt av med Patrik och han är helt med på noterna. Det hela slutade faktiskt med att några av inredningsdetaljerna redan ligger på posten till oss. Webbshopping är inte så tokigt, snabbt och smidigt!

Jag tror inte att jag skiljer mig så mycket från andra blivande mammor. Man tittar på barnkläder, sängar, barnböcker, små söta skor och mer därtill.

Planen är att ha ett barnrum färdigt innan vi åker till Kenya. Vi kommer skapa ett fotoalbum till vårt barn så vi tillsammans kan titta på hans/hennes sovrum, leksaker, gosedjur mm. Det blir även bilder på huset, trädgården, omgivningen och våra familjer. Anknytningen och förberedelserna är så viktiga.

/ Lisa

Superfin bok & spruttagning!

Idag fick vi ett fint paket med posten, en ”fylla-i-bok” för vårt framtida barn. En bok där vi kan skriva ned våra tankar och minnen från vårt första möte och tid tillsammans. Att hitta boken var enklare sagt än gjort. Jag har letat i barnbutiker och i bokhandeln men ingenstans har jag funnit vad jag sökt, en bok för oss som ska adoptera. Men förra veckan fick jag av en slump träff på en bok på Google. Jag blev så glad. Boken var precis vad jag sökte. Boken heter ”När du kom hem” och är skriven av Madeleine Gerbjörn & Ulrika Adling Samuelson och illustrerad av Jonna Bergelin. Bilderna i boken är helt underbara!

Här kan ni beställa boken: http://www.umgasproduktion.se
Nyfiken på ett litet smakprov ifrån boken, klicka här:
http://umgasproduktion.se/?page_id=370

"När du kom hem"

Efter jobbet idag åkte vi direkt till vaccinationskliniken för att ta ALLA våra sprutor, trodde vi!
– Vi delar upp det på tre tillfällen, sa sjuksköterskan.
– Jaha, tänkte jag, varför kan vi inte ta alla på en gång?
– Det är av psykologiska skäl, svarade sköterskan.
Vet inte riktigt hur detta svar skall tolkas men vi låter det vara där och analyserar inte vidare, eller?

/ Lisa

Signerat och stämplat!

I eftermiddag bär det av till vår översättare i Göteborg för att hämta upp de översatta dokumenten, signerade och stämplade. Fakturan ligger i samma kuvert vilken vi får betala omedelbart. Det börjar ticka på med olika utgifter så det gäller att föra in dem i excelfilen som vi skapat för att hålla kolla på kostnaderna och allt som måste förberedas innan vi åker. Det är mycket att tänka på!

Översättningen är klar!

Fick precis ett meddelande ifrån vår översättare om att allt var klart och att vi nu kan hämta dokumenten. Han måste ha arbetat på riktigt bra, härligt! Det ser ljust ut att kunna få iväg ansökningshandlingarna till Kenya i januari redan.

Tog mig tid till att ringa vårt försäkringsbolag också för att kontrollera vårt försäkringsskydd när vi är i Kenya. Vi måste göra vissa kompletteringar då vi kommer att vara borta mer än 45 dagar där gränsen för försäkringsskyddet går. Det blir ett par tusen kronor extra men det är vad det är.

Nästa vecka blir det till att besöka vaccinationsmottagningen för att ta sprutor. Det är en gedigen lista men några nålstick klarar vi av utan problem.

Enligt vaccinationsguiden på nätet skall följande ses över:

  • Polio
  • Stelkramp
  • Difteri
  • Hepatit A (epidemisk gulsot)
  • Hepatit B samt tyfoid
  • Meningokocker
  • Tuberkulos
  • Gula febern (i vissa områden)

Till vissa riskgrupper dessutom: Dukoral (ett koleravaccin) och rabies.

Efter dessa sprutor är vi väl preparerade och förberedda för vår vistelse i Kenya.

Medgivande klart & dokumentation på G

Det har hänt en del sedan förra och första inlägget i denna blogg. Efter att vi fick vårt medgivande att få adoptera i mitten på november skickade vi in vår ansökan till Adoptionscentrum och tänkte att nu har vi nog det mesta på plats men där hade vi fel. En gedigen ”to do lista” med dokument att samla in och skriva själva kom med posten och det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. Två dagar innan julledigheten blev vi klara, phu! Det kändes så skönt.  Kopior på cirka 70 sidor inklusive fotografier på oss själva och vårt hem skickades till Adoptionscentrum för granskning. Då alla dokument skall vara på engelska så har vi även skickat vissa delar till en auktoriserad översättare. Som det ser ut nu kommer vi att få tillbaka dessa i början på nästa vecka. Jippi!

Vi fick lite bakläxa på våra fotografier där vi behöver göra vissa kompletteringar men vi är så gott som klara med dessa så på fredag ligger de på posten till Adoptionscentrum.

Om allt blir godkänt, vilket vi innerligt hoppas, så finns det chans att våra ansökningshandlingar kan skickas till Kenya i slutet av januari eller i början av februari.

Det närmar sig med stormsteg!

// Lisa

Katarina Harrison Lindbergh

kontakt: katarina.lindbergh@live.se

Familjen Siiras Kenyaresa

och hjärtat inom mig log

Familjelängtan - vår berättelse!

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

A journey for James

About our adoption of little James in Kenya and a fantastic journey for the Johannsens to become a family

KENYA - Början på vår gemensamma resa

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Kenyahjärtan

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Pappa Tomas, jag vill ha ett ninjaträd!

min resa för att bli pappa

Vägen mot tre

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

kodak Moments

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Kenyaliv

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Reseblogg Feed

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

mwanangu

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Familjen Möller

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

3 blir 4 i Kenya

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Familjen Fredriksson, när vi två blir tre....

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya