Möt Patrik Lundberg

Patrik Lundberg är nöjesreporter, webbredaktör och krönikör på Helsingborgs Dagblad samt författare. Han är född i Sydkorea, uppvuxen i Sölvesborg och bor nu i Malmö. Lyssna gärna på Patriks berättelse om hur det är att vara adopterad som sändes idag i P4. Ett intressant och tänkvärt inslag.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2151&grupp=11591&artikel=5454509&play=4441272&playtype=Ljudklipp

Patriks debutroman heter ”Gul utanpå”. ”Boken är en berättelse om utanförskap. Om hur det är att inte känna sig hemma någonstans. Det är också en livsomvälvande resa och ett sökande. Efter rötter. Efter ursprung och efter tillhörighet” (Bokus.com)

Vill du veta lite mer om boken, klicka på följande länk: http://www.bokus.com/bok/9789129685763/gul-utanpa/

Jag har inte själv läst boken ännu men den kommer definitivt att vara en del av min boksamling inom kort.

/Lisa – nybliven bokmal

ps. nu har jag beställt boken. Enkelt och lätt på Bokus.com

Annonser

Nästa anhalt: Kenya

Då är vår ansökan påväg till Kenya, äntligen! Det kan faktiskt vara så att den redan har kommit fram. Vi fick ett brev från AC igår där det stod att ansökan skickades med DHL den 18 februari. Det tar cirka 2-3 dagar och då skulle det faktiskt kunna vara så att ansökan redan har landat på Kenyansk mark. Vilken härlig känsla, nästan lite overkligt.

Vi har fått i uppdrag att gör ett litet fotoalbum som ska ges till LAN- Little Angels Network. Bilderna blir de första som barnet kommer att se på oss. Ett gosedjur ska vara med på något foto och det djuret ska vi sedan ha med oss ner och ge till vår lille eller lilla kotte.

Ena stunden känns det som om jag har full koll på läget, andra stunden inte. Det är så mycket som ska ordnas på hemmaplan innan vi åker. Har vi missat något som vi inte vet om att vi har missat, om ni förstår vad jag menar? Kom just på att vi faktiskt inte har resväskor så att det räcker. Jag har läst i andra bloggar att de har tagit med sig upp till 6 resväskor fulla med kläder och andra viktiga ting. Vad ska vi packa med oss? Varken Patrik eller jag har varit borta under så lång tid förrut. Jag minns när Patrik och jag skulle åka till Thailand, ungefär 1 år efter att vi träffades. Min resväska fick då gå igenom ett rensningsfilter. Jag kände en viss oro när Patrik skulle öppna min väska som jag slitit med så hårt att få stängd. När han knäppte upp låsen så flög locket upp som en projektil och kläderna hamnade nästan uppe i taklampan. När Patrik var klar och jag hade släppt några tårar av separationsångest så var nog hälften borta, bara så där. Varför misslyckas jag alltid med packningen?

Om det finns någon där ute som har bra tips på vad vi skall ta med oss till Kenya så skulle vi bli väldigt glada för dessa. Kläder och så är jag inte så oroad för men andra bra-att-ha saker, lämpliga ting till barnet, till hushållet mm.

Den 5:e varje månad lämnar LAN in ansökningar till NAC (National Adoptive Commitee) vilka är de som godkänner oss som adoptivföräldrar. Då NAC bara håller möten 1 gång per månad hoppas vi att vi kommer med i mars men chansen är nog liten. Väntetiderna upplevs vara ganska långa men underverk sker. Därefter inväntar vi barnbesked. Det är LAN som gör denna matchning och normalt sätt sker det efter NACs godkännande. Det brukar ta ett par månader. Ibland händer det att LAN gör sin matchning innan NAC beslut och då kan det gå undan. Vi hoppas på det sistnämnda.

Patrik har just fått reda på av sin chef att han kan få arbeta 20% på distans i Kenya. Det är ju helt underbart! All inkomst vi kan få är uppskattad och drygar ut kassan lite. Det finns många hål att stoppa dessa i.

Nu börjar en spännande fas i processen…

/Lisa

Signaturer, influensa och barnrum

AC hörde av sig idag och meddelade att dokumenten kommit tillbaka från bestyrkningsrundan. Äntligen! I början på nästa vecka kommer ansökan skickas till Kenya. De (förmodar att det är LAN) lämnar in ansökningar till myndigheten som ska ha dem (NAC?), den 5 varje månad. Hoppas att vår ansökan kommer med i mars. Nu håller vi tummarna…

Förra veckans vaccinationssprutor tog ut sin rätt, inte psykiskt men fysiskt! Med 39 graders feber i flera dagar och totalt orörlig känner man sig inte så kaxig. Vilken tur att jag har en sådan fantastisk man som har tagit hand om mig. Patrik åkte till och med hem på sin lunch för att säkerställa att jag levde och fick i mig vätska med sugrör. Det är kärlek det! Ringde till ”vår” sjuksköterka och frågade om vaccinationerna kunde vara en orsak till att jag blev så sjuk och det trodde hon. Ett av vaccinen är ett så kallat levande vaccin. Det innebär att smittämnet är levande när det sprutas in i kroppen för att immunförsvaret skall reagera och bilda de skyddande antikropparna. Då immunförsvaret är fullt upptagen med att ta hand om smittämnet så är det ”fritt fram” för andra virus att attackera. Jo, jag tackar!

Barnrummet börjar sakta men säkert ta form. Vi har fått sängen som vi beställde. En vit träsäng med ribbade gavlar. Den är superfin! Vi har en spjälsäng också om det skulle behövas men den får hålla sig i bakgrunden så länge. Har köpt ett väldigt fint påslakan ifrån Ferm Living (http://www.ferm-living.com) men jag har ett litet problem. Påslakanet är inte av standardmått 100*130cm utan 100*140cm (danskt mått) och jag har inte hittat något barntäcke som passar. Om det finns någon som läser detta inlägg och som vet var jag kan hitta ett täcke med dessa mått, så tar jag mer än gärna emot era tips.

/ Lisa

Sprutor och tårar

Igår var vi på vårdcentralen och tog sprutor, omgång 2 av 3. Ni som läst tidigare inlägg kommer kanske ihåg att vi inte kunde ta alla sprutor på en gång på grund av psykologiska skäl, enligt sköterskan. Vad hon menade med det är en gåta och lär så förbli. Vi har inte märkt av några större psykiska förändringar ännu så vi har nog klarat oss, phu!

Väntan fortsätter och vi hoppas att vi snart ska få ett mail som säger att ansökan är på väg till Kenya. Det bör inte dröja länge nu då vi skickade dokumenten för bestyrkning för 2 veckor sedan.

När jag satt vid mitt skrivbord på jobbet idag började mina ögon att tåra sig. Ibland kommer det bara över mig, helt utan förvarning. En känsla av oerhörd längtan att få bli mamma. För cirka 4 årsedan kände Patrik och jag att vi ville blir fler, en liten familj. Av någon anledning så var vi nog ganska blåögda.  Att bli gravida blir väl alla utan några som helst problem, eller? Det visade sig vara mycket svårare än vi kunde ana. Tårarna som kommer är en blandning av sorg över att inte kunna få biologiska barn men också av en oerhörd längtan till vårt barn som väntar på oss någonstans i Kenya. Det känns som knivar i hjärtat varje gång jag går på stan eller bara i vårt bostadsområde och ser alla dessa gravida kvinnor och barnvagnar med småttingar i. Nu kanske ni tänker att jag borde ha gått vidare och se fram emot vår adoption. Det gör jag, ingen tvekan om det, men ibland funderar jag över hur det skulle kännas att vara gravid. Visst kommer tanken att blekna med åren men jag tror aldrig att den försvinner helt.

Vi hoppas att vår väntan inte blir alltför lång för nu tycker jag att vi har väntat länge nog.  Nu är det vår tur att få känna oss stolta som nyblivna föräldrar.

/ En blivande mamma

Katarina Harrison Lindbergh

kontakt: katarina.lindbergh@live.se

Familjen Siiras Kenyaresa

och hjärtat inom mig log

Familjelängtan - vår berättelse!

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

A journey for James

About our adoption of little James in Kenya and a fantastic journey for the Johannsens to become a family

KENYA - Början på vår gemensamma resa

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Kenyahjärtan

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Pappa Tomas, jag vill ha ett ninjaträd!

min resa för att bli pappa

Vägen mot tre

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

kodak Moments

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Kenyaliv

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Reseblogg Feed

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

mwanangu

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Familjen Möller

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

3 blir 4 i Kenya

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Familjen Fredriksson, när vi två blir tre....

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya