Vi har under helgen blivit med barnvagn! Nu står den hel och ren i barnets sovrum och väntar på att skeppas ner till Kenya. Från början hade vi inte tänkt att ta med vagn utan vi inhandlade ett bärsele efter goda rekommendationer. Men efter lite funderingar fram och tillbaka tog vi ändå beslutet att köpa en. Vi kommer garanterat ha stor nytta av båda men i olika syften. Vagnen är av märket Babyjogger och vi är mycket nöjda. Eftersom att vi inte kommer att få en liten bebis så kände vi att vi ville satsa på en bra sulky istället för en traditionell barnvagn. Under helgen passade vi min systers barn och minstingen, Kalle på 5 år, fick agera försökskanin när vi körde runt i affären för att testa dess köregenskaper. Vi blev helt sålda och Kalle såg ut att trivas riktigt bra. Även han gjorde ett körtest och gav tummen upp, 5 stjärnor av 5 möjliga. Ett bra slutbetyg, tycker jag. Vagnen marknadsförs som en lättviktare med terrängegenskaper vilket är riktigt bra med tanke på att vägarna utanför Mombasa tydligen skall vara lite av ett äventyr. Det finns en asfalterad väg resten är grus och sten. Vi backar inte utan antar utmaningen utan att blinka. Babyjoggern kan lätt fällas ihop med en hand och blir smidig att ha med på resan då den inte tar mycket plats.
Igår träffade vi ett annat par som också skall adoptera ifrån Kenya. De bjöd in oss till deras hus i Göteborg på en liten fika, vilket var modigt gjort. Nu är Patrik och jag ganska fredliga av oss men man vet aldrig med främlingar 🙂 Allt gick toppen och vi hade hur trevligt som helst. Det visade sig att vi hade något som knöt oss samman förutom adoptionen. De var goda vänner med våra grannar, jag är arbetskamrat med Mr. M´s syster och Mrs. J har haft Patriks morbror som klassföreståndare i grundskolan. Vad är oddsen för detta? För Patrik och mig betyder det mycket att träffa andra i samma situation. Vi får fantastisk stöttning av familj och vänner. Men att kunna utbyta tankar med par som förstår exakt ens svallande känslor och den ibland jobbiga resan till att få bli föräldrar är ovärderlig. Till alla er som bloggar om adoption, ett stort tack! Det var tack vare att jag fann er och läste era bloggar som jag själv blev inspirerad till att börja skriva. Det har gett mig och Patrik flera nya vänner. Bloggen blir som en öppen dagbok där vi kan dela med oss av vår livs resa och förhoppningsvis stötta och inspirera andra.
Medans jag bloggar står maken vid spisen och förbereder kvällsmaten. Det skall bli gott med nygräddade pannkakor med sylt och grädde. Nu dröjer det förhoppningsvis inte så länge till tills jag står och steker pannkakor till vårt barn, precis så som mamma gjorde när jag var liten.
/ Lisa