Vi har under helgen blivit med barnvagn! Nu står den hel och ren i barnets sovrum och väntar på att skeppas ner till Kenya. Från början hade vi inte tänkt att ta med vagn utan vi inhandlade ett bärsele efter goda rekommendationer. Men efter lite funderingar fram och tillbaka tog vi ändå beslutet att köpa en. Vi kommer garanterat ha stor nytta av båda men i olika syften. Vagnen är av märket Babyjogger och vi är mycket nöjda. Eftersom att vi inte kommer att få en liten bebis så kände vi att vi ville satsa på en bra sulky istället för en traditionell barnvagn. Under helgen passade vi min systers barn och minstingen, Kalle på 5 år, fick agera försökskanin när vi körde runt i affären för att testa dess köregenskaper. Vi blev helt sålda och Kalle såg ut att trivas riktigt bra. Även han gjorde ett körtest och gav tummen upp, 5 stjärnor av 5 möjliga. Ett bra slutbetyg, tycker jag. Vagnen marknadsförs som en lättviktare med terrängegenskaper vilket är riktigt bra med tanke på att vägarna utanför Mombasa tydligen skall vara lite av ett äventyr. Det finns en asfalterad väg resten är grus och sten. Vi backar inte utan antar utmaningen utan att blinka. Babyjoggern kan lätt fällas ihop med en hand och blir smidig att ha med på resan då den inte tar mycket plats.

Igår träffade vi ett annat par som också skall adoptera ifrån Kenya. De bjöd in oss till deras hus i Göteborg på en liten fika, vilket var modigt gjort. Nu är Patrik och jag ganska fredliga av oss men man vet aldrig med främlingar 🙂 Allt gick toppen och vi hade hur trevligt som helst. Det visade sig att vi hade något som knöt oss samman förutom adoptionen. De var goda vänner med våra grannar, jag är arbetskamrat med Mr. M´s syster och Mrs. J har haft Patriks morbror som klassföreståndare i grundskolan. Vad är oddsen för detta? För Patrik och mig betyder det mycket att träffa andra i samma situation. Vi får fantastisk stöttning av familj och vänner. Men att kunna utbyta tankar med par som förstår exakt ens svallande känslor och den ibland jobbiga resan till att få bli föräldrar är ovärderlig. Till alla er som bloggar om adoption, ett stort tack! Det var tack vare att jag fann er och läste era bloggar som jag själv blev inspirerad till att börja skriva. Det har gett mig och Patrik flera nya vänner. Bloggen blir som en öppen dagbok där vi kan dela med oss av vår livs resa och förhoppningsvis stötta och inspirera andra.

Medans jag bloggar står maken vid spisen och förbereder kvällsmaten. Det skall bli gott med nygräddade pannkakor med sylt och grädde. Nu dröjer det förhoppningsvis inte så länge till tills jag står och steker pannkakor till vårt barn, precis så som mamma gjorde när jag var liten.

/ Lisa

Jag tänkte att det var på tiden att skriva ett inlägg så att ni inte tror att vi har gått i ide. 9 veckor har det gått nu sedan vår ansökan skickades till Kenya. Vi har ännu inte hört ifrån Adoptionscentrum ifall vi har blivit godkända som adoptivföräldrar av NAC. För att sysselsätta oss med något under denna långa väntan har Patrik och jag gett oss ut på husjakt. Vi har ännu inte fått något napp då de alternativ vi tittat på redan har varit uppbokade. Men vi ger inte upp hoppet. Det finns så många fina boendealternativ längs Mombasas kust men frågan är hur mycket vi är villiga att betala? Inflödet av pengar under vår vistelse i Kenya kommer inte att vara speciellt stor. Vi får nog sänka våra krav lite men det är väldigt lätt att drömma sig bort bland lyxiga resorts, underbara pooler, egen kock mm 🙂 Det är inte så att vi kommer att stå bostadslösa när vi kommer ner för vi får hjälp av LAN att finna ett boende. Men det är inte fel att titta runt för att se vad det finns för alternativ och i vilka prisklasser.

Vi kommer att bo cirka 3 mil söder om Mombasa vid en 2 mil lång sandstrand som heter Diani Beach. Klicka på nedan klipp så får ni en liten flygtur över den vackra stranden.

Jag tycker om att få tips så finns det någon där ute som kan rekommendera något boende tveka inte att göra ett litet inlägg 🙂

Varje gång jag går förbi en butik med barnkläder kliar det enormt i mina fingrar. Det ena plagget är finare än det andra men det går ju inte att köpa något eftersom att vi inte vet om det blir en pojke eller flicka. Vi vet heller inte hur gammalt barnet blir så det blir svårt med storlekar. När vi väl får barnbesked kommer jag att invadera barnklädesaffärerna och då får dom se upp;-) En uppmaning till alla affärer som säljer barnkläder: – Fyll på hyllorna för snart kommer jag till er!

God natt och sov gott! Lisa

Det har gått några veckor sedan förra inlägget. Vi går fortfarande i väntans tider vilket är en av de jobbigaste faserna i adoptionsprocessen hittills, tycker vi. Om vi ändå kunde få det där magiska telefonsamtalet snart. De senaste dagarna är det många adoptivfamiljer som har fått sina barnbesked. Vi är väldigt glada för deras skull och det får oss att längta ännu mer. Nästa gång är det kanske vår tur?

Dagarna rullar på som vanligt på jobbet. Solen har börjat titta fram på västkusten den senaste veckan vilket är mycket uppskattat. Det är fortfarande minusgrader på nätterna men på dagarna går temperaturen över till plussidan. Underbart! Det ger energi till kroppen och det behöver vi nu.

Vi har funderat fram och tillbaka om var vi skall bo när vi väl åker till Kenya. De flesta familjer bosätter sig i Nairobi vilket egentligen har varit det enda alternativet tidigare. Nu finns även möjligheten att bo vid kusten i Mombasa vilket låter väldigt lockande. Miljön är sagolik! Man bor i hus byggda i typisk Kenyansk stil med pool, trädgård och bara 500 meter till Indiska oceanen med kritvita sandstränder, turkost vatten och vajande palmer. Jag tror att vi skulle trivas väldigt bra där tillsammans med vårt barn. Vi vet ännu inte säkert hur det fungerar praktiskt avseende adoptionsprocessen med flera domstolsförhandlingar, möten med LAN etc. Detta har tidigare skett i Nairobi men det lutar åt att det kan genomföras i Mombasa istället. Vi håller tummarna att det går annars blir det till att flyga till Nairobi (50 mil) när det behövs. Ett annat alternativ är att vi bor i Mombasa det första månaderna och när domstolsförhandlingarna börjar (efter cirka 3 månader) flyttar vi till Nairobi.

Det är en svår uppgift att tänka ut vad vi skall ta med oss men vi har fått några bra tips ifrån några av de familjer som vi har kontakt med i Kenya. Här kommer en liten tipslista:
* Gummistövlar till barnet och er själva
* Regnkläder till barnet och er själva
* Keps/solhatt till barnet och er själva
* Fleecetröja och tofflor till barnet och er själva, speciellt om ni skall bo i Nairobi där det kan bli kallt.
* Mjukisbyxor till barnet. Tydligen är det svårt att få tag på i Kenya.
* Potatisskalare och handmixer
* Bärsele. Vägarna är inte de bästa och det är svårt att ta sig fram med barnvagn emellanåt.
* Badblöjor, till barnet alltså 🙂
* Resesäng till barnet
* Täcke, kudde, påslakan till barnet.
* Myggnät
* Smink. Enligt en mamma så finns det inget stort utbud så vill man göra sig vacker bör man ta med sig sina favoriter.

Frågan är hur mycket övervikt det kommer att bli på flyget med dessa saker plus allt annat?

Idag köpte vi bärsele till vårt barn. Modellen heter Ergobaby Performance och med den går det att bära barnet både på magen, ryggen och höften. Vi är väldigt nöjda med vårt inköp och tror att vi kommer att ha stor nytta av selet i Kenya.

Kalle Kanin fick agera försökskanin, vitsigt värre :-), och han ser ut att trivs alldeles ypperligt. Jag vill dock göra er uppmärksamma på att barnet skall inte sitta med ansiktet utåt. Följ de instruktioner som medföljer 🙂

Kalle Kanin är vårt senaste tillskott i familjen. Nu får jordsvinet Harry sällskap i sängen där han sitter och väntar. Han börjar bli lite stel nu men Harry är en tuff kille och han klagar inte.

Japp, det var nog allt för idag.

/Lisa