Nu har vi varit i Kenya i snart 7 veckor. Värmen börjar stiga ytterligare och vad vi hört skall vinden vända och då blir det ännu hetare. Kan det bli varmare, undrar jag? Som varmast har vi haft 28 grader i sovrummet. Lite svettigt, måste jag säga. Hemma vill vi gärna ha minst 10 grader kallare när vi sover. Våra nära och kära har berättat att hösten har kommit och att graderna börjat sakta men säkert närma sig nollstrecket. Jag kan faktiskt sakna hösten lite. Det är så mysigt att kura ihop sig i soffan med tända ljus, en varm choklad och brasa. Här i Kenya finns inte årstiderna. Antingen är det varmt eller varmare. Och någonstans där emellan regnar det.
I torsdags gick flyttlasset till vårt nya boende, Diani Homes. Nu bor vi i en två-våningsvilla á la Kenya style. Vi har börjat komma iordning och känner oss mer och mer hemma här. Vi har redan införskaffat hustomtar eller rättare sagt de fanns här redan. Man får dom på köpet, vare sig man vill eller ej. Hustomtarna består av ett antal ödlor som klättrar omkring på väggarna både ute och inne. De är inte farliga och inte så läskiga utan de kan vara bra att ha då de äter upp olika insekter. Insekter och djur är något vi har gott om. Myror, kackerlackor, spindlar, tusenfotingar delux, apor mfl finns på menyn. Vi börjar vänja oss.
T har knutit an till oss på ett fint sätt. Han vet nu att vi är hans mamma och pappa och tycker inte om när främlingar vill lyfta upp honom. Det är ett positivt tecken. När vi först träffades kröp T mest på golvet. Nu efter bara 6 veckor ställer han sig upp alldeles själv med hjälp av stolar och bord eller det som finns närmast till hands. Varje kväll reser han sig upp i sängen och står ett par sekunder innan han faller ihop. Han kan hålla på hur länge som helst, upp och ner, upp och ner. Han verkar outtröttlig. T går gärna och mycket med stöttning av oss. Först behövde vi hålla honom i båda händerna men nu går han, om än något vingligt, med bara en hand. Det händer att han får slagsida men det tar inte lång tid förrän han är uppe på banan igen. Idag gick T 100 meter på en liten utflykt. Turen gick till vaktens fru. Hon sitter vid vägkanten inom vårt område och säljer masaismycken. Grabbarnas promenad slutade med att jag fick en fin present i form av ett rosa skinnarmband för 37 kr.
Vår älskling har ett helt fantastiskt skratt. Det kommer långt nerifrån magen och kan få vem som helst att smälta. Hittills har 6 tänder kommit fram, fyra där uppe och två små hartänder i underkäken. T är oftast på glatt humör. På dagarna blir det lek, bus och bad i poolen hemma vid huset. Nästan varje dag tar vi också en promenad med barnvagnen längs med stranden eller till de små skjulen vid vägkanten som säljer tyger, smycken, träsniderier etc. Vi har införskaffat en och annan flodhäst och giraff som nu pryder vårt hem.
När vi vaknar på morgonen, oftast runt 7, lyfter vi över T till vår säng och ligger och myser ihop. Det är en underbar känsla att höra hans andetag vid mitt öra. T kurar ihop sig och lägger sig tätt, tätt intill oss. Han är ett riktigt litet charmtroll. Längtar tills våra familjer får träffa honom.
Häromdagen skickade vi hem några nya bilder på lillen. På en av bilderna tycker jag att T liknar min morfar, som tyvärr inte är i livet längre. Det är något med hans ögon. När jag såg bilden i kameran sade jag direkt till Patrik att han liknade morfar. Och det lustiga är att när min mamma fick se bilden så skrev hon direkt tillbaka och tyckte detsamma. Det finns många släktdrag, pappas hårfäste och gammelmorfars ögon.
Förra fredagen hade vi vårt första hembesök av LAN under fosterperioden. Det gick mycket smidigt. Vi fick frågan om hur anknytningen hade gått hittills, hur lillen hade utvecklats, om vi haft några problem, hur första tiden hemma i Sverige kommer att se ut mm. Vi visste sedan tidigare att efter första mötet så skulle vi få reda på vår advokat samt guardian till vår son. Tyvärr har vi inte fått något besked ännu trots att vi blivit lovade att få detta som igår fredag. Via telefon i onsdags fick vi veta att ett mail var förberett och att det skulle skickas två dagar senare men så blev det alltså inte. Vi har ringt och sökt svar på vad som hänt utan någon lycka. Vi är dock inte förvånade. Det är så det funkar. Det lovas mycket men sedan händer inget. Pole pole (lugn lugn) som kenyanerna säger. På måndag blir det till att ringa igen.
Imorgon skall jag och mamma J till Swahili Beach Resort utan barn och respektive. Det är ett lyxhotell i Indisk stil. J fick en heldag där som present av oss när hon fyllde 40 härom veckan. Jag drog vinstlotten och fick följa med. Det skall bli så skönt att få softa lite på egen hand. Några drinkar i poolbaren blir det garanterat. Poolområdet är helt fantastiskt. Har aldrig sett något liknande tidigare. Det har blivit ett favoritställe för Patrik och mig. Efter dagen på Swahili kommer J och jag att promenera några kilometer söderut längs med stranden där vi kommer att möta upp våra män och söner på ett ställe som heter ” Kim for love” . Här uppträder lokala artister på en scen vid stranden medan man avnjuter middag eller bara en god drink. Jag ser fram emot morgondagen.
Dagens lärdom: Behåll skorna på annars riskerar du att trampa på ödlebajs.
/Lisa