Ett stort steg…

Den 21 juli 1969 är ett datum som föralltid kommer att finnas i våra historieböcker. Armstrong sätter sin fot på månens yta som första människa någonsin. I detta magiska skede gav han de berömda orden: ”That’s one small step for a man, one giant leap for mankind” .

Jag skulle vilja ändra på orden och säga såhär:” That´s a small step for mankind, one giant leap for T”.

Den 15 oktober 2013 klockan 12.39 tog vår lilla T sina allra första steg på jorden alldeles på egen hand. Vilken glädje. Nu har vi ett nytt minne som alltid kommer att finns i T´s egna historiebok.

Nu har en helt ny värld öppnat sig.

/Lisa

Annonser

Händelserika dagar

Vi har sakta men säkert kommit in i den kenyanska lunken och här finns inte mycket till stress i vardagen. Hemma i Sverige går allt med fart och det är sällan som vi stannar upp och njuter av det lilla. Jag tror att vi går miste om många intressanta möten och upplevelser som finns precis framför våra fötter. Häromdagen när vi promenerade längs med strandvägen fick jag syn på en liten grön varelse som stod vid väggrenen. Det var en kameleont. Normalt sett hade jag nog tittat lite snabbt och sedan pinnat på. Men idag stannade både Patrik och jag upp och började studera kameleontens beteende när den skulle gena över den trafikerade vägen. Det var rena självmordsuppdraget men kameleonten hade en stor ryggsäck med mod. Försiktigt tog den sig ut bland bilar, motorcyklar och lastbilar och omkullkastades varje gång av vinddraget när de svischade förbi. Med spänning följde vi kamelontens kamp emot plåtmonstren och flera gånger trodde vi att han hade bragds om livet men lika förvånade var vi varje gång vi såg att han reste sig i dammet. Gissa om vi blev glada och jublade när han tillslut lyckades ta sig över till andra sidan med livet i behåll. Vilken hjälte!
kameleont

Förra veckan hade vi vårt första möte med T´s guardian. Det gick mycket smidigt och hon var väldigt trevlig. Vi har under flera veckor kämpat för att få veta namnen på både advokaten och guardian men det har inte varit lätt. Hela tiden har vi fått höra att det är för tidigt och att vi inte ska stressa. Jag skrev ovan att det inte finns någon stress i vardagen och det stämmer men det som faktiskt kan stressa upp oss är adoptionsprocessen i sig. Ingen verkar vilja ta ansvar och driva vårt ärende framåt. Vi måste hela tiden ligga på. Efter många turer fram och tillbaka och flera veckors tjat och lirkande fick vi äntligen namnen. Under mötet med guardian frågade hon när vi kom till Kenya och när vi svarade i mitten på augusti så blev hon förvånad. Enligt henne skulle vi ha haft minst ett möte per månad. Gissa om vi blev förvånade. Hela tiden får vi dubbla budskap. Framförhållning är inte något som ligger kenyanerna nära till hands enligt min mening. Mycket frustration och ilska hade kunnat undvikas genom så enkla medel som kommunikation och information…

I helgen som gick var vi på ett roligt event tillsammans med en annan adoptivfamilj. Diani Goat Derby 2013. Detta spektakel utspelade sig på Leisure Lodge Golf Course. På driving rangen hade de byggt upp en racingbana för getter, tält med mat och champagne, hoppborgar, bord med souvenirer mm. Det vimmlade av både vuxna och barn och nästan alla damer var uppklädda med klänning och hatt. Tänk er filmen Pretty Woman med Julia Roberts när hon går på hästpolotävling, ungefär så kändes det när vi strosade omkring på gräsplanen. Då vi inte har spelat på getter förut var det svårt att veta oddsen, vem som var starkast, vem som sprungit in mest pengar etc så vi satsade några shilling på geten med coolast namn. Tyvärr blev Patrik och jag inga miljonärer men den andra adoptivfamiljen vann 1000 KES, stort grattis till vinsten.
Goat-Derby-skylt

Goat-Derby-kockar

Goat-Derby-startlinjen

Goat-Derby-race

I måndags var vi i Mombasa och träffade advokaten på hans kontor. Vi fick stort förtroende för honom och mötet kändes avslappnat. Vår fosterperiod går ut i slutet på november och förhoppningsvis skall vi hinna med vår första hearing innan juluppehållet. Domstolen har stängt från den 20 december och öppnar igen den 5 februari. Uppehållet känns väldigt långt men det är ingen idé att hänga läpp för det. Till skillnad ifrån tidigare erfarenheter och vad jag har beskrivit ovan så är vår advokat, i alla fall hittills, väldigt duktig på att höra av sig och hålla oss uppdaterade. Äntligen någon som är lite proaktiv.

Resan till och från Mombasa är ungefär 6 mil och det tog sammanlagt 4 timmar med taxi. Vi betalade 5000 KES vilket motsvarar cirka 350kr. Taxichauffören väntade hela dagen. Vi hann med både besök hos advokaten samt restaurang- och köpcentrumsbesök. När vi kom till köpcentrumet som heter City Mall fick syn på en restaurang/fik som lika väl hade kunnat varit placerat på Avenyn i Göteborg. Det var superfint och maten var superb, det kändes som hemma.
Lisa med hatt
Inget går upp mot god italiensk glass, mums!

Detta bådade gott och nu skulle vi snart få shoppa loss i fina butiker som vi saknat sedan vi kom till Kenya. Men den bubblan sprack ganska fort. Det fanns inte mycket till butiker och de som fanns var inte mycket att hänga i granen. Jo, förresten. Behållningen var Conversebutiken.

Imorgon kommer vår representant ifrån LAN. Det är dags för vårt andra möte. Och nästa vecka träffar vi Guardian igen. Sakta men säkert bockar vi av bit för bit i adoptionsprocessen. En process som vi hoppas inte blir allt för långdragen.

Borta bra men hemma bäst!

Lisa

Lilla snigel akta dig…

Så börjar en välkänd barnvisa publicerad i slutet på 50-talet. Ni känner säkert till den och har förmodligen sjungit den när ni var små och kanske även nu tillsammans med era egna småttingar. Finns det några bestämda mått på hur liten ”lilla” är för att få kallas lilla, undrar jag? Som jag skrivit tidigare så har vi under vår tid här haft många spännande möten med djur i alla dess slag, stora som små. Vi har många småkryp hemma i Sverige som vi kan tycka är lite läskiga men här är alla småkryp inte små de är gigantiska. Är de muterade? Det känns som om att vi har hamnat i en science fiction film vid namn ” The giant bug attack!”

Härom kvällen tog jag en liten runda på vår altan och såg något i ögonvrån som kröp över golvet. Jag tittade ned och fick nästan en chock. Vi tycker att vinbergssnäckan hemmavid kan vara ganska stor men vad säger ni om denna ”lilla” krabat, Afrikansk jättelandsnäcka?

Snigel_2

Utsikter kan tilltala och beröra oss på många olika sätt. Jag njuter av att sitta på en klippa på den svenska västkusten när solen går ner borta i horisonten. Att blicka ut över vattnet som reflekterar solens strålar som glittrar likt ett gigantiskt hav av diamanter är magiskt. Här i Kenya kan vi inte njuta av en vacker solnedgång vid havet men på dagarna omsluts vi av vita sandstränder och korallblått hav. Det är inte så tokigt det heller.

Strand

Här kommer några fina bilder på vårt nya boende på Diani Homes. Det är 5 hus inom vårt område som delar på en stor fin pool. Trädgårdarna sköts om av några kenyanska killar och det är hejar alltid så glatt när de går förbi. På nätterna har vi 6 vakter som går omkring och bevakar området. Det känns tryggt.

Diani Homes 1

Diani Homes 2_

Igår var vi på grillmiddag hos 2 andra adoptionsfamiljer som bor härnere. Det var mycket trevligt och det är roligt att T får leka lite med sina kompisar. På menyn fanns grillad fisk och kyckling, pastasallad, melon- och fetaostsallad, färsk ananas-och koriandersalsa samt en ljuvlig cheesecake á la Sofi. Denna ”tös” är en hejare på bakverk. Ni kommer kanske ihåg att jag är förälskad i hennes macarons?

Färden hem gick vid 19.30 och vi åkte taxi med Kevin som är vår ”hovleverantör” här nere. Han är supertrevlig med ett glatt leende på läpparna varje gång vi ses. Lille T höll sig vaken hela kvällen och var som vanligt hur mysig som helst. Väl hemma blev det först nappflaskan med varm mjölk och sedan direkt i säng. Han somnade omedelbart.

Patrik och jag tittade på film på datorn. Vi har köpt några ifrån en kvinna som säljer piratkopior på en restaurang i närheten. Det står ”Made in China” på filmerna, förvånad? Nej! Filmkvällen varade inte så länge dock.

Tyvärr hade jag under eftermiddagen känt mig lite hängig och när vi kom hem visade det sig att jag hade feber. Kan det vara någon tropisk JÄTTEbakterie som jag åkt på tro?

Idag är det en regndag här i Diani för ovanligheteras skull. Vi har inte varit utanför tomten på hela dagen. Att mysa på altanen fungerar bra det också. Altanen är stor och med tak så här finns det plats för lek och bus utan att vi blir blöta.

Om cirka 2 veckor får vi besök av goda vänner ifrån Helsingborg. Därefter kommer mina föräldrar hit under en längre tid. Det ser vi fram emot väldigt mycket. Välkomna till vårt andra hem, Kenya!

/Lisa

Katarina Harrison Lindbergh

kontakt: katarina.lindbergh@live.se

Familjen Siiras Kenyaresa

och hjärtat inom mig log

Familjelängtan - vår berättelse!

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

A journey for James

About our adoption of little James in Kenya and a fantastic journey for the Johannsens to become a family

KENYA - Början på vår gemensamma resa

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Kenyahjärtan

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Pappa Tomas, jag vill ha ett ninjaträd!

min resa för att bli pappa

Vägen mot tre

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

kodak Moments

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Kenyaliv

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Reseblogg Feed

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

mwanangu

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Familjen Möller

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

3 blir 4 i Kenya

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Familjen Fredriksson, när vi två blir tre....

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya