Första hearing i Mombasa

I onsdags gick vi upp 05.20 för att förbereda oss inför en dag i rätten i Mombasa. Klädkoden i domstolen är viktig och det var klänning/dräkt och kostym som gällde.

Patriks kostym packade vi upp i måndags. Den hade legat nedpackad sedan vi åkte för att den skulle hålla sig fräsch, vilket alla våra andra kläder har gjort. När vi vecklade ut den spred sig en stank av unken doft och mögel i rummet. Vi skrattade så mycket att vi vek oss dubbla. Hur sjutton skulle vi lösa detta dilemma? Kemtvätt var det enda alternativet men vi förstod att det inte fanns en chans att hinna få tillbaka den till dagen efter. Vad gör man? Det fick bli en nödlösning. Jag använde babyvipes för att tvätta av den lite, sprayade kavajen med hårspray och en doft som används för att fräscha upp rum med. Hur blev då resultatet? Nja, det blev väl inte helt perfekt. Nu hängde det på Patrik att inte stå för nära advokaten eller domaren för att undvika att de skulle upptäcka någon märklig odör.

Halv sju på morgonen blev vi upphämtade av taxi-Kim. Mamma (jag) var klädd i en svart snäv kjol, blus och pumps, T i kostymbyxor, vit skjorta och fina skor och Patrik i möglig kostym, vit skjorta och slips. Vi kände oss så fina.

Strax innan halv nio parkerade vi utanför domstolen. Vi packade ihop alla våra väskor och gick in. Där möttes vi upp av vår advokat Benjamin. Vi hälsade och pratade lite om vad som skulle ske härnäst. Patrik parerade snyggt och lyckades ställa sig mot vindriktningen. Eller ja, vind är väl synd att kalla det. Den lilla vindpust som lyckades leta sig in i entrén. Jag tror inte att Benjamin märkte något.

Advokaten gick iväg för att ta reda på vilken tid vårt ärende beräknades tas upp. Under tiden letade vi oss fram till en bänk där vi kunde sitta och som inte var avsedd för advokater. Mitt emot oss satt uniformerade män med k-pistar som vaktade. Det kändes väldigt underligt även fast det är vardagsmat här i Kenya.

Lille T var på glatt humör men ville inte vara still utan spatserade runt som en upptäckare bland advokater, vakter och handfängslade brottslingar. Då känner man sig trygg som nybliven mamma, eller?

I en domstol kan man förvänta sig någon form av luftkonditionering, fläktar i tak och en någorlunda trevlig atmosfär men icke. Det var hur varmt som helst, färgen på de kala stenväggarna hade flagnat, de få växter som fanns levde nog på övertid och det var otroligt smutsigt. Hur säger man till en 1,5 åring att inte sätta sig på golvet i finbyxbor för att därefter se ut som en dammråtta? Vi hade med andra ord fullt upp. Och givetvis resulterade detta i att svetten rann konstant.

Benjamin dök upp vid 09.45 igen och meddelade oss att skulle in i rättsalen 10.15. Nu hade även vår kontakterson på LAN samt T´s Guardian anlänt. Bara 30 minuter kvar tills det var dags.

På första hearingen är det endast Guardian som skall utses, vilket kan tyckas vara i senaste laget eftersom att hon redan varit hemma hos oss tre gånger. Men, men, det är så processen ser ut.

En kvart försenade blev vi ombedda att gå in i rättsalen där vi fick sitta ned och vänta ytterligare en stund. När det väl var dags blev vi hänvisade in till ett rum bakom rättsalen. På kortsidan av ett gigantiskt bord satt en kvinnlig domare. Inredningen var spartansk och möblerna upplevdes som 40 år gamla. Vid ena långsidan, mot fönstren stod travar med papper/filer. Över 1 meter högt och säkert 3 meter långt om inte mer. Undrar om vårt ärende kommer att hamna i den högen vid något tillfälle?

Vi hälsade artigt och försökte att inte se allt för stela och rädda ut. Sedan satte vi oss ned vid bordet med ryggarna mot fönstret och travarna med papper. Även Benjamin satt på vår sida. Rakt över bordet satte sig Guardian och LAN-representanten.

Hearingen började med att Guardian fick svära en ed med ena handen på bibeln och den andra i luften framför bröstet. Därefter började domaren ställa en rad frågor till Guardian. Vi satt hela tiden tysta och försökte bara se glada och trevliga ut. Utan förvarning vänder sig domaren till oss och frågar hur gammal T är. Vi hoppar till. Patrik och jag svarar snabbt, nästan i mun på varandra: – 1 år och 5 månader. Domaren nickar och noterar i blocket framför sig. Sedan tittar hon på T, som sitter i Patriks knä, och säger: – Har han bara två tänder? Och syftar förmodligen på de två söta små hartänderna som sticker upp i underkäken. – Nej, nej, svarar jag. Han har fyra där uppe och en till som är på väg upp i underkäken. Domaren småler lite och säger: – Han ser så liten ut men det är kanske jag som har stora barn!? Alla i rummet skrattar lite försiktigt.

Sedan går det fort. Domaren mumlar något som vi båda har svårt att uppfatta och sedan är det tydligen klart. Oj, tänkte vi. Det här gick ju undan. Vad kan det ha tagit, max 5 minuter, tror jag.

Vi fick ingen datum för andra hearing men eftersom att domstolen stänger och inte öppnar igen förrän i februari så är det tills dess vi får vänta. Det känns faktiskt ganska häftigt att helt lagligt kunna få peka med fingret och säga de berömda orden som tagen ur en filmscen i en spännande amerikansk actionfilm: – See you in Court! Och sedan vända på klacken och gå.

Efter att vi lämnat rummet säger Benjamin till oss att vi gjorde ett gott intryck. Tänk så långt man kan komma med ett riktigt påklistrat Hollywood smile. T´s bländande vita små tänder var som tagna ur en Colgate reklam. Bra jobbat, min son!

Nu skall vi njuta av en lång julledighet, även småbarnsföräldrar behöver vila upp sig, samt se fram emot vårt besök i januari av Patriks barndomsvän Per.

God Jul och Gott Nytt År på er alla.

/Lisa

ps. Patriks kavaj stannade kvar i bakluckan på taxin. Dagen efter när Kim, taxichauffören, körde en annan adoptivfamilj till domstolen i Mombasa fick de snällt hänga med till kemtvätten. De skrattade gott. Igår, tio på kvällen, levererades den till vår dörr och notan hamnade på strax under 500 KES (ca 37 kr). Nu är Patrik redo för nästa besök i rätten.

Annonser

Diani Beach Charity Run 2013

Härom veckan såg vi några banderoller uppsatta ovanför huvudgatan i Diani. Det var reklam för Diani Beach Charity Run 2013. Patrik har både simmat och sprungit här nere regelbundet och är i bra form och givetvis antog han utmaningen. Det fanns två sträckor, 5 eller 10 km. Patrik valde det senare. 10 km i gassande sol (33 grader i skuggan) och delvis på stranden är ingen lek.

DSC_0823

Vi brukar anlita en taxichaufför här nere ibland som pratar oavbrutet under hela resan. Det kan ha en tendens att bli lite mycket prat om allt och ingenting ibland men han är en skön kille. Dessutom är han en jäkel på att fixa saker. Är det något han inte ha svar på så använder han African Google. Det innebär att han ringer någon som känner någon som…. ja, ni vet nog vad jag menar.

Patrik frågade taxichauffören, Kim, om han kände till detta lopp. Givetvis gjorde han det och när Patrik sa att han ville delta så var Kim inte sen med att utnyttja sin African Google. Efter ett samtal var allt klart. Patrik skulle bli upphämtad hemmavid och körd till hotellet där loppet startade. 1000 KES, cirka 75 kronor, var deltagaravgiften. Patrik hämtades upp av Kim på den stora dagen. Givetvis följde familjen med samt mina föräldrar som var på besök ifrån Sverige.

Väl framme vid starten där anmälningen skulle ske fick Patrik en liten gräddfil. Mannen som Kim kontaktat var på plats och motade undan alla kenyanska löpare som stod i kö. Han skickade fram Patrik längst fram. Det kändes lite konstigt men är man i Kenya så kan allt hända.

DSC_0805

DSC_0810

Patrik berättade att under loppet delades det ut drickflaskor längs med vägen. Det roliga var att när han fick sin flaska i handen visade det sig att korken samt plasten över satt kvar. Med svetten rinnandes längs med kroppen var händerna glashala och det fanns igen möjlighet att få upp flaskan. Tänk dig själv, törsten tar nästan kol på dig och du kan inte dricka. Så nära men ändå så långt borta. Då, som en räddande ängel, dyker det upp en masai i full skrud. Han börjar springa jämsides med Patrik och hjälper till att öppna flaskan. Gissa om Patrik var tacksam.

Längs med vägen stod flera åskådare. Vid ett tillfälle var det någon som ropade, – Look, it´s a mzungo (västeuropé)! Come on, mzungo! Så fantastiskt roligt.

Här kommer Patrik på upploppet och tar i för kung och fosterland.

DSC_0828

En imponerande insats tog ut sin rätt med full förståelse.

DSC_0832

Patrik fick en sluttid på 43 minuter. Inte illa!

Stort grattis till din prestation, älskling!

/Stolt fru

Kenyansk julmarknad

Julen närmar sig med stormsteg. Hemma i Sverige pågår alla förberedelser med bland annat julbak, julgransinköp och julklappsinslagning. En varm känsla sprider sig i varje hem och hus. Mysigt!

Patrik och jag älskar att åka till Jul på Liseberg i december månad. Miljoner lampor lyser upp träden och julbodarna vilket skapar ett fantastiskt jullandskap. Vi strosar runt och njuter av provsmakning av marmelader, varm glögg, rostade mandlar och andra sötsaker i julens tecken. Och det bästa av allt är att nästa år kommer T att vara med oss. Jag längtar!

Här i Kenya, med 33 grader i skuggan, är det svårt att få upp någon julstämning som kan mäta sig med hemma. I en liten affär längre ner på gatan hittade vi ett bord med julsaker. De såg något dammiga och slitna ut och inte mycket att hänga i granen :-). Vi fann dock en ljusslinga som nu pryder vår soffa på altanen. P´s mamma och pappa har skickat ned ett pepparkakshus i papp som vi satt ihop och den står nu fint på vårt bord. En adventskalender hänger också på altanen, en tidig julklapp till T ifrån mina systersöner.

DSC_0972

DSC_0974

För att öka på julstämningen något mer spelar vi julmusik som ”White Christmas” med Bing Crosby och ”Let it snow, Let it snow” med Dean Martin men det känns märkligt. Oddsen för att vi skall få uppleva en vit jul i år är inte stor men å andra sidan är det samma hemma i Sverige.

På ett resort som heter Nomads inte långt ifrån där vi bor arrangerades det en julmarknad igår den tredje advent. Vi åkte dit med en annan adoptivfamilj. Kommersen var i full gång när vi anlände. Då vi alla var hungriga började vi med att äta en bit mat. Tomten kom på besök och mammorna var snabbt framme för att känna på skägget.

DSC_0951

DSC_0948

DSC_0947
Inga traditionella julbodar men bord med olika accessoarer, skor, kläder, marmelader, sylt och annat smått och gott fanns.

DSC_0961

DSC_0962

Vem har sagt att det måste finnas snö för att kunna göra (snö)gubbar. I Kenya går det lika bra med sand och kallas då sandgubbar. Vilket hantverk, så välformade!

DSC_0955

DSC_0954

Gårdagens inköp. Armband och sylt.

DSC_0969

Lycka till med alla era julförberedelser. Här nere tar vi det pole pole.

/Lisa

Sverigebesök nummer 1

När hemlängtan gör sig påmind kan det inte bli bättre än att få besök ifrån gul/blåa landet i norr, Sverige. I slutet på oktober kom familjen R och hälsade på under 10 dagar. Vi hade fina dagar tillsammans. De hade hyrt ett eget hus ett par kilometer ifrån oss. Dagen innan de anlände fyllde vi upp deras kyl med frukost. Det kan vara skönt att slippa handla när man anländer vid 5 på morgonen. Deras besök var en present i sig självt men de hade även med sig paket till mor, far och T. Jag fick en stor påse med smågodis och inredningstidningar och Patrik en påse med Gott & Blandat samt Café tidning. Till Lille T hade de köpt fina leksaker och kläder. Det var rena julafton och altanen badade i presentpapper efter att T, med lite hjälp, rivit upp paketen. Moltas (8 år) och Edla (6 år) var så gulliga mot T och han var glad för sina nya lekkamrater.

DSC_0203

En dag tog vi en dagstur till Shimba Hills som ligger cirka 1h bilfärd ifrån Diani där vi bor. Shimba Hills är ett reservat med bland annat vacker regnskog. I reservatet finns inte så många djur och går inte att jämföra med Masai Mara. Vi fick dock, till barnens förtjusning, se bufflar, vårtsvin, elefanter och giraffer.
DSC_0241

DSC_0275

DSC_0267

DSC_0277

Vi antog också utmaningen att vandra ner till Sheldrick falls vilket är ett 25 meter högt vattenfall. Vi gick i en grupp på cirka 15 personer. Vandringen ner gick inte så tokigt men att gå tillbaka, uppför, var riktigt tufft. Den gassande solen stekte oss ordentligt och törsten gick inte av för hackor. Familjen R pinnade på ordentligt och tillsammans med barnen var de först upp. Riktigt imponerande. Patrik och jag låg längre bak i klungan och med T på magen blev det riktigt svettigt och tungt. En dam i ett annat sällskap fick hjälp för hon höll på att svimma.

DSC_0293

Efter cirka 2 timmars vandring var vi väl förtjänta av en god lunch. Denna avnjöt vi på Shimba Hills Lodge Hotel. Hotellet är byggt på ett väldigt annorlunda sätt och påminner lite om Nimis på Kullahalvön.

DSC_0303

Vi hann också med att åka ut med en glassboat, vilket är lite av ett måste vid ett besök i Diani. Det är härligt att åka ut till sandbanken vid korallrevet. Det blev både snorkling och bad i det kristallklara vattnet.

DSC_0227

DSC_0228

DSC_0234

DSC_0097

DSC_0115

Givetvis gjorde vi ett besök på Swahili Beach Resort, vilket är en favoritplats för Patrik och mig. Poollandskapet uppskattades av barnen och poolbaren av de vuxna 🙂

DSC_0332

DSC_0347

Varje söndageftermiddag underhåller några lokala sångförmågor på ett nedlagt resort vid stranden. Stjärnan heter Kim och givetvis är stället döpt till Kim 4 Love. Det är riktigt mysigt att sitta där, dricka lite gott och ”njuta” av lite sång. Ibland låter det riktigt bra och ibland skär det i öronen men vad gör det när man blickar ut över Indiska oceanen och livet känns underbart. Våra långväga gäster uppskattade utan tvekan denna utomhuskonsert.

DSC_0358

DSC_0365
Självaste Kim in action

Efter många underbara dagar tillsammans var det dags för familjen R att åka hem till Sverige och Helsingborg.

Tack så hjärtligt för att ni ville besöka oss i Kenya. Ett minne för livet.

Kram Lisa med familj

Katarina Harrison Lindbergh

kontakt: katarina.lindbergh@live.se

Familjen Siiras Kenyaresa

och hjärtat inom mig log

Familjelängtan - vår berättelse!

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

A journey for James

About our adoption of little James in Kenya and a fantastic journey for the Johannsens to become a family

KENYA - Början på vår gemensamma resa

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Kenyahjärtan

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Pappa Tomas, jag vill ha ett ninjaträd!

min resa för att bli pappa

Vägen mot tre

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

kodak Moments

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Kenyaliv

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Reseblogg Feed

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

mwanangu

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Familjen Möller

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

3 blir 4 i Kenya

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya

Familjen Fredriksson, när vi två blir tre....

Följ med på vår spännande adoptionsresa från Sverige till Kenya