Haag-intyg – ett omöjligt uppdrag?

Återigen gör sig besvikelsen påmind här i Kenya. För två veckor sedan lämnade vi in vår ansökan för Haag-intyget. Intyget behövs för att kunna ansöka om svenskt pass till Titus och för att sedan kunna flyga hem. Vi fick till oss att ärendet skulle ta 7 dagar. Förra veckan ringde vi och frågade hur det gick med vår ansökan. Vi fick då svaret att det var på gång och att vi skulle få det ”on time”. Tidigt igår morse besökte vi Childrens Department för att kontrollera stavning etc. Något som är oerhört viktigt här för det blir ALLTID fel någonstans. Så även denna gång även fast de fått en tydlig ansökan ifrån oss och att skriva fel borde vara omöjligt. När vi lämnade in ansökan påpekade vi flera gånger att Patriks namn inte stavas med CK men ändå stavades det fel plus mycket annat.

För att säkerställa att det blev rätt denna gång ställde sig Patrik bredvid tanten som skrivit intyget och pekade och visade så att det skulle bli rätt. När det var klart trodde vi att hon skulle se till att det blev signerat och stämplat så att vi sedan kunde åka till Svenska Ambassaden för passansökan. Men så blev det inte. Tydligen var den ena personen som skulle signera någon annanstans i huset. Och det var väldigt jobbigt att gå dit tydligen. Den andra personen fanns ”in Town”. Ni får åka iväg så hör jag av mig när det är klart. Kanske i eftermiddag eller imorgon. Något besvikna gick vi in i hissen och åkte ner till entrén.

Vi stod där och funderade lite. Om vi går upp och säger att vi har en taxi som väntar och som kan köra henne till den som skall signera i stan så kanske det går. Jag tog modet till mig och åkte upp till kontoret. Mitt förslag godtogs inte. Blödig som jag är så kom det givetvis några tårar. Ni kanske tycker att vi borde väntat och se om de skulle höra av sig. Men det funkar inte riktigt så här. Att de skulle höra av sig under eftermiddagen eller morgondagen kunde lika väl betyda om en vecka eller två. Jag gav mig inte utan frågade om det fanns något de kunde göra. Långsamt tog den kvinnliga CD representanten upp sin telefon ringde några samtal, pratade lite med sina kollegor på Swahili, skrattade lite etc. Efter en stund sa hon att det gick nog att fixa underskrifterna men… Stämpeln som behövdes var inlåst i ett rum och de hade inte tillgång till nyckeln. Personen som hade nyckeln befann sig utomlands. Skojar du med mig, tänkte jag? Helt otroligt! Hur kan man åka iväg utan att ha någon back-up? Hon bad mig gå och så skulle hon höra av sig om det löste sig.

Med nedsänkt huvud tog jag hissen ner till Patrik och Titus och berättade vad som hänt. Vi kunde inte åka hem utan vi åkte till köpcentrat Junction för att vänta utifall att CD skulle höra av sig. Timmarna gick och till slut orkade vi inte vänta längre utan Patrik ringde upp och frågade hur det hade gått. Kvinnan sa då att vi får höra av oss nästa vecka och slängde sedan på luren i örat på Patrik.

Så nu står vi här utan Haag-intyg och vi vet inte när vi kommer att få det. 7 dagar kommer att bli minst 3 veckor. Suck!

Publicerat av familjelangtan den 23 april, 2014

https://familjelangtan.wordpress.com/2014/04/23/haag-intyg-ett-omojligt-uppdrag/